De verkliga orsakssambanden i vårt handlande eller icke-handlande är höljda i dimma, vi ser bara ytan som innehåller ett svagt eko av alla de processer som styr oss (vi kanske ibland faktiskt tror oss veta varför vi söker ett jobb, kanske till och med tror att orsakerna vi berättar på intervjun är riktiga). Nyfikenhet. Jag vill vara nyfiken! Jag vill inte berätta vad som finns där inne i dimman, jag vill gå in och se. Fastän jag vet att jag bara ser några detaljer i taget med omgivningen dold bakom dimman. Jag kan på grund av min nyfikenhet fantisera om hur de enskilda detaljerna bygger upp helheten. Men i den stunden jag slutar fantisera och säger att jag vet, då stänger sig alla dörrar.

I mina fantasier startade jag denna blogg för att skriva om alla de orättvisor och missförhållanden i människorelationer som omringar oss dagligen. Allt det ofattbara vi utsätter varandra för medan vi febrilt konstruerar orsaker som skall rentvå oss. Jag tänker mig att det var debatten kring flyktingkrisen som fick bägaren att rinna över. Men det kan hända att det visar sig vara helt andra ämnen som blir kärnan i denna blogg. En sak tror jag mig i varje fall veta: jag vill inte misshandla någon mera.